Polisen ger felaktiga och farliga råd vid våld i nära relationer

Trots forskning som visar att ingripanden vid våld i nära relationer är mycket osäkra och farliga, uppmanar Polisen grannar att ringa på dörren vid våld i nära relation. Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd.

Ett jämställt samhälle utan trakasserier och med offentliga platser som är säkra och trygga för alla kan tyckas som en självklarhet. Rapporterna om näthat och sexuella ofredanden mot kvinnor samt offentliga rum där kvinnor kontrolleras av män har emellertid aldrig tidigare varit så många som nu.

Under uppropet #MeToo vittnar tusentals kvinnor i sociala medier om sina erfarenheter och upprördheten är med rätta stor. Även om problematiken inte har varit okänd sedan tidigare bidrar uppropet till samtal i medier, på arbetsplatser och vid köksbord om det som många kvinnor upplever.

Teckna din prenumeration av Aktuell Säkerhet här

I bästa fall kan detta bidra till ökad uppmärksamhet och medvetenhet om problemen. Men vad händer när debatten ebbat ut och politikernas tal om att sätta ned foten klingat av?

Risken är påtaglig att debatten som vanligt endast leder till vällovliga symbolhandlingar i form av nya armband och påkostade affischkampanjer, fler byggnader som är upplysta i orange etc. Alltså åtgärder som inte förändrar något i praktiken och därmed heller inte hotar någon.

Som en reaktion mot etablissemangets oförmåga att komma till rätta med sexuella ofredanden och våld mot kvinnor har det runt om i världen startats olika initiativ. I New York City och många andra amerikanska städer arbetar folkrörelsen Hollaback för att uppmärksamma kvinnors utsatthet på stadens gator. Kvinnor som utsätts för sexuella ofredanden uppmuntras att ta foton av gärningspersonen med sina mobiltelefoner och ladda upp på nätet, medan vittnen uppmanas att ingripa för att stoppa trakasserierna. Även om vissa av de strategier som förespråkas (t.ex. “Bystander Intervention”) har visat sig ha viss brottsförebyggande effekt har rekommendationerna lett till ett ökat antal konfrontationer. Det har också bidragit till näthat och en större hotbild för både grundarna av Hollaback och för personer som delar med sig av sina erfarenheter.

Sedan 2014 finns ett liknande initiativ i Sverige kallat Huskurage, där grannar uppmanas att agera vid våld i nära relation genom att ringa på dörren och fråga hur det står till. Bakom Huskurage finns en rad ambassadörer som sprider budskapet, däribland Polismyndigheten, Fastighetsägarna och JM AB. Initiativet innehåller flera inslag som kan bidra till att öka medvetenheten om våld i nära relationer och skapa bättre förutsättningar för drabbade att få hjälp och stöd. Ett bra exempel är att fastighetsägare sätter upp information i trapphus med telefonnummer till kvinno- och tjejjourer.

Det är däremot anmärkningsvärt att Polismyndigheten ställer sig bakom och sprider ett initiativ som uppmanar grannar att ringa på dörren vid våld i nära relationer. Forskning visar nämligen att denna typ av ingripande för poliser är mycket osäkra och farliga situationer.

På grund av de risker som är förknippade med ingripande vid våld i nära relationer indikerar forskning att poliser måste göra strukturerade hot- och riskbedömningar samt är i behov av särskild kunskap och extra träning för att kunna agera professionellt i dessa sammanhang.

Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd. Om grannarna till 41-åriga Lotta, som misshandlades till döds av en grovt kriminell man i Stockholm för ett år sedan, följt Huskurages rekommendationer är risken påtaglig att fler hade kommit till skada.

Gemensamt för exempel som Huskurage och Hollaback är alltså att det är de drabbade själva och allmänheten som uppmanas att agera för att förhindra brott i såväl offentlig och privat miljö som på nätet, och visst är det viktigt med civilkurage. Vad gäller våld i nära relation är den stora utmaningen i dagsläget att grannar överhuvudtaget inte ringer polisen vid misstanke om våld i nära relationer. Budskapet borde därför, först och främst, vara att uppmana grannar att höra av sig till polisen.

Precis som vid olycksplatser är det primära att säkra att man själv är skyddad, för annars går det inte att hjälpa någon annan. Sedan ska polisen kontaktas för att få professionella till platsen. Först därefter handlar det om att hjälpa till efter förmåga.

Istället för att uppmana grannar att ringa på dörren borde de få utbildning i hur de ska agera i dessa situationer, både för sin egen och andras säkerhet. En sådan utbildning borde också omfatta hur grannar ska kunna ge relevant information som hjälper polisen i arbetet med att förebygga och klara upp brott. En lösning där grannar uppmanas att ta en del av polisens ansvar är inte vägen framåt vad gäller dessa komplexa och svårlösta samhällsproblem.

Helt klart är att Sverige står inför nya utmaningar där polisen inte längre ensamma kan lösa problemen med brott och otrygghet i samhället. Behovet av nya idéer och nya lösningar är därför stort. I detta sammanhang kan kommuner, näringslivet och, inte minst, ideella organisationer bidra med betydelsefulla insatser. Dessa insatser måste emellertid bygga på aktuell forskning och beprövade erfarenheter, annars är risken stor att arbetet blir kontraproduktivt och istället leder till mer problem och ökade konflikter.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare

Greta Åkerlind
Kriminolog

Stiftelsen Tryggare Sverige

Är USA redo för GDPR?

Den 25 maj 2018 träder dataskyddsförordningen General Data Protection Regulation (GDPR) i kraft. Företag som verkar inom EU kommer då ha en lagstadgad skyldighet att utefter ett antal regler behandla samtlig information som kan knytas till enskilda personer med största försiktighet. Men det är inte bara företag inom EU som kommer att påverkas av den nya lagen – även deras samarbetspartners utanför EU:s gränser berörs. Frågan är bara hur medvetna de är.

Linda Kante, journalist Aktuell Säkerhet

Under senaste NetEvents som hölls i San José, Kalifornien i september i år – en IT-konferens som kopplar ihop några av branschens viktigaste nyckelspelare med analytiker och press – var en av de mest uppmärksammade paneldebatterna en i vilken representanter från Secret Service, Homeland Security och FBI diskuterade cybersäkerhet ur den amerikanska nationens perspektiv. Men när det ställdes frågor om GDPR samt hur de trodde lagen skulle påverka amerikanska företag och organisationer framkom det att ingen av de deltagande debattörerna var speciellt insatt.

Svar som: ”Jag tror att lagar och regler är en bra väg att gå” och ”Regeringen måste tillsammans med den privata sektorn hitta en gemensam grund för att kunna förhindra cyberbrott”  (MK Palmore, Information Security Risk Management Executive, FBI San Fransisco, Cyber Branch) var vad som gavs – det vill säga rena klyschor. Trots GDPR och dess kommande massiva inverkan på informationshantering var det ingen i paneldebatten som verkade vilja beröra ämnet.

Från vänster: MK Palmore, FBI, Dr. Ronald Layton Secret Service, Michael Levin, Homeland
Foto: Busa

Det informationstekniska rådgivnings- och forskningsföretaget Gartner kunde i maj i år konstatera att bara 50 procent av de amerikanska företag som har samarbetspartners inom EU kommer att vara anpassade efter GDPR, något USA, och i synnerhet de personer som dagligen arbetar med cybersäkerhet högst upp i nationens näringskedja, borde vara angelägna att göra något åt. Företag som inte har en informationshantering som stämmer överens med GDPR kommer nämligen kunna bötfällas rejält; upp till 20 miljoner euro, eller fyra procent av den globala årliga intäkten är det ekonomiska straff som väntar regelbrytarna.

En kan fundera över hur långt Europa kontra USA har kommit i sin kamp mot cyberbrottslighet – det är förstås svårt att mäta. Men när MK Palmore från FBI bekräftar att USA:s senaste nationella lagförändring mot cyberbrott kom 1986 är det kanske inte konstigt att tänka: fördel Europa.

Bristande säkerhetstänk äventyrar framtiden för uppkopplade bilar

Internet of Things blir allt mer relevant. Greg Lensch, Nordenchef på AT&T, diskuterar cybersäkerhet när  det kommer till uppkopplade bilar.

När vi tänker på bilsäkerhet handlar det oftast om att förhindra krockar. Men i och med att uppkopplade bilar tar sig ut på vägarna behöver vi också en krockkudde för nätverket. Säkerheten i nätet måste tas på lika stort allvar som förebyggandet av kollisioner. Annars riskerar cybersäkerhetshotet att äventyra framtiden för dessa innovationer.

Teckna din prenumeration av Aktuell Säkerhet här

Lämpliga säkerhetsskydd är nödvändiga för att maximera fördelarna med uppkopplade bilar och hålla förare och passagerare säkra. Varje uppkopplat fordon är knutet till ett nätverk med en mängd värdefull och privat information som måste skyddas.

AT&T har identifierat några saker som biltillverkare och andra intressenter bör tänka på:

Telekomföretag och biltillverkare behöver samarbeta nu mer än någonsin. Allt eftersom bilens funktioner blir mer nätverksanslutna och programuppdateringar och nedladdningar sker via nätverket ökar vikten av ett nära samarbete mellan telekomföretag och biltillverkare. Det är nödvändigt för att leverera en hög plattform-till-plattform-säkerhet likväl som en förbättrad end-to-end-säkerhet. Viktigast av allt är att öka säkerheten för fordonets passagerare och deras omgivande miljö.

Fyra stora risker

Den amerikanska transportmyndigheten NHTSA har identifierat direkta hot mot fyra typer av data eller kontroll:

  1. Sekretess och säkerhet
  2. Oönskade eller otillåtna kommersiella transaktioner
  3. Operativ störning utan säkerhet
  4. Säkerhetsrelaterad driftstörning

Dessa riskmoment kräver säker uppkoppling mellan fordon och telekommunikationsplattformar. Såväl kommunikationsvägarna utanför fordonet som den inre fordonsplattformen måste vara säker. Att tillhandahålla end-to-end-säkerhet omfattar:

  1. End-to-end-säkerhet utanför fordonet, det vill säga bilens anslutning när den kommunicerar med molnet, med specifika servrar eller med individer.
  2. End-to-end-säkerhet inuti fordonet, mellan bilproducenter och deras leverantörer – inklusive programvaru- och hårdvaruleverantörer – längs de kritiska data- och kommunikationsvägarna inom fordonet.

Förutom cyberattacker riktade mot fordonet finns risk för att angrepp riktas mot de molnbaserade plattformarna som erbjuder uppkopplade fordonstjänster. Om dessa tjänster äventyras kan angriparen utnyttja fordonsflottans gränssnitt såväl som externa kommersiella gränssnitt till partnerorganisationer.

Dessa tjänster kommer sannolikt att vara attraktiva mål eftersom de kan innehålla ekonomiska uppgifter om användarna, och kan i slutändan leda till omfattande infektion.

Telekombolagens roll

Telekomoperatörerna spelar en viktig roll för att säkerställa uppkoppling till/från molntjänster, fjärrservrar och privatpersoner.

Nätverkssäkerhet bör vara en kärnkompetens för leverantörer av telekomnät. Säkerhetsfunktioner måste utformas i kommunikationsinfrastrukturen för att kunna erbjuda mycket säkra anslutningar till slutanvändaren.

En effektiv strategi för cybersäkerhet måste ta hänsyn till de många möjliga kommunikationsvägarna till det uppkopplade fordonet, vilket innebär att telekomoperatören behöver ett effektivt skiktat angreppssätt. Genom att operatörer arbetar med fordonstillverkare för att leverera säkrare fordonsstrategier kan ett omfattande end-to-end säkerhetsramverk hjälpa till att säkra alla delar av kommunikationen.

Läs mer om aktuella initiativ inom cybersäkerhet och hur telekommunikationsföretag och OEM-användare kan arbeta tillsammans i Alliance for Telecommunications Industry Solutions (ATIS) senaste whitepaper.

 Greg Lensch, Nordenchef AT&T

Är vi redo för riskerna med smarta fastigheter?

Digitaliseringsdebatten handlar mycket om att fastigheter och samhälle blir alltmer uppkopplade. Med fjärruppkoppling kan man idag styra och kontrollera både värme, ventilation, larm och andra system i byggnader. Fördelarna med smarta fastigheter är flera, bland annat ökad effektivitet och bekvämlighet samt minskad klimatpåverkan. Men vilka är riskerna? Vad händer om larmsystem, elektroniska lås, värmesystem eller hela fastigheten blir kapade?

Torbjörn Ferndahl

Effekterna av ett externt intrång, en kapning av en smart fastighet, kan få katastrofala följder, eftersom dagens avancerade förövare vet exakt var han/hon ska leta för att hitta de känsligaste systemen. Men att ta itu med problemet är inte enkelt. Det handlar om att skydda fastigheten mot all typ av intrång och få alla system i den smarta fastigheten att samarbeta. Många väljer därför att inte påvisa de negativa delarna i digitaliseringen av fastigheter, eftersom arbetet med att få företag och de digitala systemen i fastigheten att samarbeta upplevs besvärligt.

Teckna din prenumeration på Aktuell Säkerhet här

Men det är viktigt att agera. Gör man ingenting är risken stor för ett intrång i de system som styr fastigheten, där stora värden riskeras. Här behövs ett tydligt ansvarsförhållande för att undvika osäkerhet i vem som är ansvarig för vad, i fastighetens olika system. Tydliga ansvarsförhållanden är också viktigt om något går fel. Fastighetsägaren har skyldigheten att uppfylla samhällets krav, på allt från brandlarm till utrymningsplaner. Här behövs en åtgärdsplan.

Tips på åtgärder:

· Utse en säkerhetsansvarig med ett helhetsansvar för säkerheten inom fastigheten. Inkluderat är system för drift och skalskydd, lås, inbrotts- och brandlarm med mera.

· Utvärdera riskerna i den smarta fastigheten och klassificera dessa. Prioritera vilka områden som är mest kritiska och behöver skyddas mest.

· Sätt klara säkerhetsrutiner. Genom att sätta klara säkerhetsrutiner blir alla medvetna om riskerna. Informeras alla om vad som blir konsekvenserna vid en kapning av en smart fastighet, känner alla delaktighet och förstår varför arbetet utförs.

Det handlar inte om kostnader för fastighetsbranschen för att uppnå en högre säkerhet, snarare om kunskapen om hur man gör det. Ett förändringsarbete bygger på gemensamma insatser, där branscher samarbetar, företag inom fastigheter och företag inom säkerhetsbranschen.  Och så länge ny teknik är isolerade öar utvecklas inga företag.

Torbjörn Ferndahl, vd SäkerhetsBranschen