Det kanske låter som science-fiction och som en avlägsen framtid – men faktum är att flera företag, med namn som Planetoid Mines Company och Asteroid Mining Corporation, har satsat en hel del pengar på att så inte är fallet. Vi pratar om gruvdrift i rymden; att åka någonstans som inte är på jorden och bryta loss värdefulla metaller och mineraler.

För det är inte gratis att resa i rymden – varje kilo som lämnar jorden medför en stor kostnad. Ett bra exempel är rovern Curiosity som kostade 6 miljarder kronor (eller 6,5 miljoner kronor per kilo) att skicka till Mars. Och den summan täckte bara resan dit. Kostnader för rovern och driften tillkommer.

Därför är inte syftet att först och främst föra tillbaka det som bryts loss till jorden – det är helt enkelt inte värt mödan. Bortsett från de stenar som forskningen efterfrågar kommer merparten av det man bryter på andra himlakroppar istället att användas i rymden. Det är däri lönsamheten ligger.

För själva brytningen står robotar, vilka kan bryta loss material från en asteroid utan olägenheter som tyngdkraft och atmosfär som försvårar resan därifrån. Sedan byggs det helt enkelt med det brutna materialet på plats.– vare sig det handlar om en bas på Mars, en rymdstation runt månen eller ett rymdskepp.

Men ungefär samtidigt som de första kilona metaller och mineraler planeras att brytas i rymden kommer antagligen också de första stora rymdbrotten att planeras. Och då är det just de fjärrstyrda robotarna som kommer vara målet – angriparna kommer med hjälp av cyberattacker att försöka få dem att leverera fyndigheterna till sina egna lager, istället för till de företagen som äger dem.

Och det är inte fråga om detta händer utan när. Hur gör man då? Denna fråga är problematisk.

Vem anmäler man brottet till? Det finns ingen specialpolis som utreder brott i rymden, vilket hör samman med att det inte finns några lagar för vad som gäller i rymden. Vad som finns är några olika FN-fördrag, varav det mest kända är det som kallas Outer Space Treaty från 1967. Utifrån det är det sedan upp till de enskilda nationerna att stifta lagar som ligger i linje med rymdfördraget.

Den svenska lagen om rymdverksamhet är ganska simpel – rymdverksamhet ska äga rum i rymden, och får ej bedrivas av någon annan än svenska staten eller de som av Sveriges regering givits tillstånd.

Tack och hej.

Så till exempel när det helsvenska privata projektet Beyond Atlas nästa år skickar upp sin rymdfarkost till asteroiden 2016OH3 gör man det med tillstånd av svenska staten. Men sen då? Vad får den göra där uppe? Får den bygga en gruva på asteroiden? Eller får den bedriva piratverksamhet mot andra gruvor? Detta säger den svenska lagen ingenting om utan vi får åter luta oss mot Outer Space Treaty och dess i många fall vaga formuleringar. Till exempel den som säger att det är tillåtet att använda sig av rymden, men inte att tillägna sig den…

De slutgiltiga frågorna blir: vem äger det som rymdpirater stjäl? Och har du verkligen blivit bestulen på något om du inte har rätt till det som blivit stulet?

Marcus Pettersson

Mer om lagar i rymden hör du i podden Har vi åkt till Mars än?  I den diskuterar Marcus Pettersson och Susanna Lewenhaupt tillsammans med flera rymdexperter förutsättningar och utmaningar med människans ökande närvaro i rymden.