Paketlösningar. Ett ord som kan väcka både glädje och avsky. Glädje för att det kan vara praktiskt att få allt man behöver i ett paket till ett specifikt pris. Avsky för att man alltför ofta tvingas välja ett paket som inte alls är avsett för ens aktuella behov. Till typexemplen hör kanaler för kabelteve där man tvingas köpa flera kanalpaket fast man egentligen bara vill se en eller två av de kanaler som ingår i varje paket. Syftet är förstås att skapa ökade intäkter för leverantörerna, men är knappast kundtillvänt i dessa fall.

Liknande scenario gäller när man köper licenser för mjukvara. Licensutgivarna ”optimerar” sina paketlösningar tillsammans med tillhörande teknologier. Och i takt med att företagen satsat på molnet, har antalet paketlösningar ökat. Med tillhörande frustrationer – vilket paket är bäst för just oss. Om något.

Den drivande kraften bakom en molnflytt är möjligheten att snabbare digitalisera verksamheten och vässa erbjudandet till marknaden. Och därmed stärka konkurrenskraften. Kanske också spara en slant.

Men utan rätt analys är risken stor att en flytt resulterar i en kostnadsexplosion. Våra egna undersökningar visar att det kan handla om uppemot 58 procent högre kostnader. Även efter att effektivitetsvinster räknats in. Orsakerna är flera:

En tydlig molnstrategi saknas. Vilka krav ska vi ställa på prestanda, tillgänglighet och säkerhet? Vem ska sköta lösningen – företaget självt, molnleverantören eller tredje part? Ska IT eller verksamheten äga lösningen? Ska vi binda licensavtal till en fast kostnad eller låta det vara rörligt?

Kostnader för på-plats miljön. En dubbel it-miljö kan existera längre än förväntat, av tvång eller val för att inte skapa beroenden. Kostnaden kan bli en kalldusch.

Oklar flyttkostnad till molnet. Befintliga kostnader för hård- och mjukvara, konsulter, säkerhet och underhållsavtal har man ofta koll på. Liksom målen för molnet och/eller den produktivitetsvinst man önskar uppnå. Men flyttkostnaderna?

Kostnaderna i molnet. På/av-knappen för olika resurser i molnet gör att kostnaderna lätt kan skena. Pågående arbete med att optimera licensanvändning och arbetssätt kan innebära förändrade licensbehov och kostnadskonsekvenser genom bindningstider i den nya lösningen.

Det handlar förstås inte alltid om att spara pengar med molnet. Men på något sätt måste förändringen ändå sättas i relation till utgångsläget. När och hur stora produktivitetsvinster som kan realiseras och hur effektivitetsvinsten kan användas för att höja konkurrenskraften, är ofta viktigare. Som i sin tur ofta innebär ny eller uppgraderad mjukvara för medarbetarna.

Bindningstider för licensavtal är då en central fråga – en fast kostnad är en trygghet, men också en chansning över tid. Lite som att binda räntan för ett bolån, man kan både vinna och förlora på det.

Fel analys och tidsbrist gör ofta att företaget riskerar att satsa på både hängslen och livrem för inköpen. Inte minst då licensgivarna hela tiden paketerar om sina modeller, vilket förändrar ”spelplanen” och gör att eventuellt ingångna avtal riskerar att bli väldigt dyra och passa sämre under avtalstiden. Eller till och med tvinga till nya inköp av licenser för att inte stjälpa organisationen helt.

Det vita molnet skapar gråa hår i takt med att kostnaderna skenar. Målen kanske inte nås. Här har självklart mjukvarubolagen en stor uppgift att göra regelverket så pass enkelt att förstå att kunderna själva kan hitta rätt nivå i licensieringsdjungeln. Och att erbjuda möjlighet till ”plock” istället för paket av sina licenser.

Då skulle vi, samtliga involverade parter, gemensamt kunna fokusera på det som är mycket viktigare för organisationerna, nämligen att blicka framåt och driva utvecklingen av verksamheten för att åstadkomma innovation. Det som entreprenörer brinner för.

Ordning och reda blir aldrig omodernt. Frågan är – kommer oordningen vid flytten till molnet på grund av krångliga licensregler någonsin att bli det?

Ira Kolehmainen, sverigechef SoftwareOne