Polisen ger felaktiga och farliga råd vid våld i nära relationer

Trots forskning som visar att ingripanden vid våld i nära relationer är mycket osäkra och farliga, uppmanar Polisen grannar att ringa på dörren vid våld i nära relation. Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd.

Ett jämställt samhälle utan trakasserier och med offentliga platser som är säkra och trygga för alla kan tyckas som en självklarhet. Rapporterna om näthat och sexuella ofredanden mot kvinnor samt offentliga rum där kvinnor kontrolleras av män har emellertid aldrig tidigare varit så många som nu.

Under uppropet #MeToo vittnar tusentals kvinnor i sociala medier om sina erfarenheter och upprördheten är med rätta stor. Även om problematiken inte har varit okänd sedan tidigare bidrar uppropet till samtal i medier, på arbetsplatser och vid köksbord om det som många kvinnor upplever.

Teckna din prenumeration av Aktuell Säkerhet här

I bästa fall kan detta bidra till ökad uppmärksamhet och medvetenhet om problemen. Men vad händer när debatten ebbat ut och politikernas tal om att sätta ned foten klingat av?

Risken är påtaglig att debatten som vanligt endast leder till vällovliga symbolhandlingar i form av nya armband och påkostade affischkampanjer, fler byggnader som är upplysta i orange etc. Alltså åtgärder som inte förändrar något i praktiken och därmed heller inte hotar någon.

Som en reaktion mot etablissemangets oförmåga att komma till rätta med sexuella ofredanden och våld mot kvinnor har det runt om i världen startats olika initiativ. I New York City och många andra amerikanska städer arbetar folkrörelsen Hollaback för att uppmärksamma kvinnors utsatthet på stadens gator. Kvinnor som utsätts för sexuella ofredanden uppmuntras att ta foton av gärningspersonen med sina mobiltelefoner och ladda upp på nätet, medan vittnen uppmanas att ingripa för att stoppa trakasserierna. Även om vissa av de strategier som förespråkas (t.ex. “Bystander Intervention”) har visat sig ha viss brottsförebyggande effekt har rekommendationerna lett till ett ökat antal konfrontationer. Det har också bidragit till näthat och en större hotbild för både grundarna av Hollaback och för personer som delar med sig av sina erfarenheter.

Sedan 2014 finns ett liknande initiativ i Sverige kallat Huskurage, där grannar uppmanas att agera vid våld i nära relation genom att ringa på dörren och fråga hur det står till. Bakom Huskurage finns en rad ambassadörer som sprider budskapet, däribland Polismyndigheten, Fastighetsägarna och JM AB. Initiativet innehåller flera inslag som kan bidra till att öka medvetenheten om våld i nära relationer och skapa bättre förutsättningar för drabbade att få hjälp och stöd. Ett bra exempel är att fastighetsägare sätter upp information i trapphus med telefonnummer till kvinno- och tjejjourer.

Det är däremot anmärkningsvärt att Polismyndigheten ställer sig bakom och sprider ett initiativ som uppmanar grannar att ringa på dörren vid våld i nära relationer. Forskning visar nämligen att denna typ av ingripande för poliser är mycket osäkra och farliga situationer.

På grund av de risker som är förknippade med ingripande vid våld i nära relationer indikerar forskning att poliser måste göra strukturerade hot- och riskbedömningar samt är i behov av särskild kunskap och extra träning för att kunna agera professionellt i dessa sammanhang.

Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd. Om grannarna till 41-åriga Lotta, som misshandlades till döds av en grovt kriminell man i Stockholm för ett år sedan, följt Huskurages rekommendationer är risken påtaglig att fler hade kommit till skada.

Gemensamt för exempel som Huskurage och Hollaback är alltså att det är de drabbade själva och allmänheten som uppmanas att agera för att förhindra brott i såväl offentlig och privat miljö som på nätet, och visst är det viktigt med civilkurage. Vad gäller våld i nära relation är den stora utmaningen i dagsläget att grannar överhuvudtaget inte ringer polisen vid misstanke om våld i nära relationer. Budskapet borde därför, först och främst, vara att uppmana grannar att höra av sig till polisen.

Precis som vid olycksplatser är det primära att säkra att man själv är skyddad, för annars går det inte att hjälpa någon annan. Sedan ska polisen kontaktas för att få professionella till platsen. Först därefter handlar det om att hjälpa till efter förmåga.

Istället för att uppmana grannar att ringa på dörren borde de få utbildning i hur de ska agera i dessa situationer, både för sin egen och andras säkerhet. En sådan utbildning borde också omfatta hur grannar ska kunna ge relevant information som hjälper polisen i arbetet med att förebygga och klara upp brott. En lösning där grannar uppmanas att ta en del av polisens ansvar är inte vägen framåt vad gäller dessa komplexa och svårlösta samhällsproblem.

Helt klart är att Sverige står inför nya utmaningar där polisen inte längre ensamma kan lösa problemen med brott och otrygghet i samhället. Behovet av nya idéer och nya lösningar är därför stort. I detta sammanhang kan kommuner, näringslivet och, inte minst, ideella organisationer bidra med betydelsefulla insatser. Dessa insatser måste emellertid bygga på aktuell forskning och beprövade erfarenheter, annars är risken stor att arbetet blir kontraproduktivt och istället leder till mer problem och ökade konflikter.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare

Greta Åkerlind
Kriminolog

Stiftelsen Tryggare Sverige

2017 – Internet of ”some” things

Debattartikel

Stefan Spendrup, Nordenchef för SOTI, skriver om hur företag bör tänka för att förbereda sig för den framtida tillväxten för IoT på rätt sätt. ”Det verkliga värdet i IoT ligger inte i att koppla upp så mycket som möjligt, utan att koppla upp på rätt sätt – alltså bör vi fokusera på Internet of ”SOME”.

2017 har vi sett hur IoT-konceptet vuxit kraftigt, både sett till hur tekniken utvecklats och vilken potential företagen ser. Uppkopplade enheter, ”things”, har blivit en del av världsomspännande nätverk, och globalt nådde antalet till 23 miljarder [1], vilket spås öka till 50 miljarder till år 2020. Genom uppkopplade bilar, termostater och gräsklippare har tekniken utvecklats på konsumentsidan, och IoT hjälper oss i vardagen och gör våra liv enklare.

Men vägen har inte varit utan krokar. Vi har sett flera omfattande cyberattacker, så som Petya [2] (Petrwrap) och WannaCry [3] orsakade stora skador för banker och andra företag i USA och Europa. Då mängden IoT-enheter fortsätter att växa, växer också farhågorna från både företag och konsumenter att attackerna kommer flera. Det saknas dessutom tydliga legala regelverk för dessa IoT-enheter. Standarder är inte definierade, och tekniken är i snabb förändring. Tillverkar utvecklar IoT-enheter eller smarta ”saker” i olika länder, där olika lagar råder, och produkterna når marknaden så snabbt att regelverk inte hinner med.

En lärdom är att samtidigt som utvecklingen och utrullningen av dessa enheter är omvälvande, så måste de också säkras och regleras. Under 2017 kommer ”Internet of Things” mer att bli ”Internet of Everything”, och det är då viktigt att ta ett steg tillbaka och utvärdera hur vi ska skydda våra saker. Säkerhet har länge stått på dagordningen, och då mängder av enheter kopplas upp så kommer cyberhotet att fortsätta växa. Det råder ingen tvekan om IoT har en enorm påverkan på våra liv, men det är framför allt företag som sett de stora förändringarna.

Företagen har omfamnat IoT och utvecklat en strategi som man nu skördar frukterna av, som möjliggör mobilitet och högre effektivitet; i förlängningen affärsmöjligheter. När IoT används rätt så innebär det enorma möjligheter. Uppkopplade ändpunkter inom ett företags ekosystem fungerar som en portal som ger möjligheter att fortsätta samla in värdefull data. Men, att bara samla in informationen räcker inte; det är möjligheten att dra nytta av informationen som innebär förändringar. I takt med att fler prylar kopplas upp, kommer också mer information. 

Ju mer mängden data växer och våra saker blir mer uppkopplade blir också mängden information ohanterbar, och mycket av det kommer inte till användning. Med det i åtanke måste företagen fråga sig själva om all data faktiskt behövs? Hur kan det bidra till att särskilja sig mot konkurrenterna, öka kundnöjdheten och att göra framsteg? När relevant data identifierats är det viktigt att se till att data analyseras på ett effektivt sätt, så att det kan skapa positiv förändring.

Att försöka koppla upp alla enheter och dra nytta av data som samlas in skapar lätt förvirring; det är helt enkelt för mycket information för att företag ska kunna använda det effektivt. För företagen handlar det om att identifiera de ”saker” som ger mest värde. Det är affärskritiskt att vara medveten av vad man vill ha ut från sin IoT-strategi.

När vi tittar på IoT är det viktigt att identifiera vad som är viktigt för just din verksamhet, och förstå ”Varför?”. Varför introducerar du en IoT-strategi, och vad vill du få ut av det? När man har svar på de frågorna kan man börja titta på vilka ”saker” som ska kopplas upp. För de flesta företag kommer IoT innebära nya enheter och ”saker” som gör verksamheten mer effektiv, med lägre kostnader. Men bara du känner till de speciella omständigheterna för din bransch och ditt företag, och hur ni kan dra nytta av IoT.

Nyckeln är att tänka stort och att tänka annorlunda, men det är lika viktigt att inte rusa fram och koppla upp allt som går, och se hur det fungerar. Företag måste förbereda sig för den framtida tillväxten för IoT, men det måste ske på rätt sätt. Att försöka göra för mycket visar sig ofta kontraproduktivt. Det verkliga värdet i IoT ligger inte i att koppla upp så mycket som möjligt, utan att koppla upp på rätt sätt – alltså bör vi fokusera på Internet of ”SOME” Things.

Stefan Spendrup, Nordenchef SOTI

Debattera ”policing” Med Tryggare Sverige

debattPå måndag, 7/11, bjuder Tryggare Sverige in till en debattkväll på temat internationella trender inom ”policing”.

I inbjudan skriver den oberoende stiftelsen att det knappast har kunnat undgå någon att svensk polis är föremål för omfattande kritik. Bakgrunden är ett stort antal rapporter från bland annat Statskontoret, Riksrevisionen, Brottsförebyggande rådet och Stiftelsen Tryggare Sverige som konstaterat brister i såväl det brottsförebyggande arbetet som i den brottsutredande och brottsofferstödjande verksamheten.

Prenumerera på Aktuell Säkerhet:

Situationen kompliceras av att svensk polis just nu genomgår den största omorganisationen sedan förstatligande 1965 samtidigt som det uppkommit helt nya utmaningar i form av ökat terrorhot, våldsbejakande extremism och stora migrationsströmmar.

Situationen är emellertid inte unik för Sverige, motsvarande utmaningar gäller för många Europeiska länder. Även USA har en delvis ny situation med en ökande förtroendeklyfta mellan polisen och delar av allmänheten, med diskussioner om ”Stop and frisk”, ”Black lives matter-rörelsen” och återkommande upplopp till följd.

Vid måndagens debattkväll, på Pressklubben i Stockholm, kommer man beskriva hur olika länder hanterar dessa utmaningar. Medverkar gör bland annat juristen och före detta polischefen Karl-Pettersson som nyligen, som enda polischef från Norden, deltog i IACP:s internationella polischefskonferens i San Diego, USA.

Anmäl dig via Tryggare Sverige: